Bekännelser av en dyslektiker

 

I den stora sorgens famn
finns små ögonblick av skratt
så som stjärnor tittar fram
ut ur evighetens natt
och i solens första strålar
flyger svalorna mot skyn
för att binda sköra trådar
tvinna trådar
till en tross
mellan oss..
så vi når varandra

 Ted Gärdestad

jahappja.

 så sitter jag här igen .  Med all samlad kraft holler jag inne  århundradets dödsvrål. Jag är aningen, bara aningen  frustrerad.
 Trött och arg och har prov i morgon.. bollsporter?!!ho gives a fuck?! Dessutom är det min tur att denna vecka drabbas av Evas förbannelse. Stackars  min omgivning. Jag är hopplös. Men detta är min bittra sanning: jag kan inte  fly min familj , o de kan inte undfly mig.
 vi är hur många som helst . Så det finns inte ricktigt plats för "detärsyndommigohärsitterjagimittmörkahålENSAMochhejtarpåmänskligeten-ständigtfrossandeochsnörvlande-GUDSÅSYNDDETÄROMMIG!"

1.  Här är en massa småkids som med en blick tvingar en att koma ner på jorden. ( när en tvååring  säger till en att skärpa sig upplever man nya dimensioner utav skamm.)
2. Noomie har gett sig den på att avvänja mig från allt vad sötsaker heter. Det är ogudaktigt att va tjock. tydligen.

 Karaktärsdanande.

 There is a place called Martyrland, and I am there queen.

 nu bär det av till de norra delarna utav vårt foster land . uppsaalaaa här ska firas påsk med nomes (alias crazy cat lady)  eriiik o jag . ( om han hittar hit . killen e vilse.)
 koej . nu ska jag till världshistoriens mest propra stad och bringa lite färg i vardagen ( ..ehe.. leopard jacka.)
   klockan är typ 7. helt snnes sjukt.  det är från satan.
 oj , nu kommer han.
 på återsenede

 Djävulens avkomma:Spårvangskontrolanter .punkt.