Bekännelser av en dyslektiker

Det har blivit snorkallt. Just nu sitter jag vid datorn med tre tjocktröjor och en halsduk. Utan överdrift. Fönstret  är öppet . oOh jag kan inte stänga det. Att stänga elendet skulle innebära att jag skulle va tvungen att  klättra upp på databordet(haha!vilken enastående syn!). Aint gonna happen. så jag fryser i hjäl i stället.

 nåväl.Samma dag som det bestämmde sig för att bli  kallt gick jag  hem från skolan i typ kjol ellernnåt. I förfruset tillstånd rörde jag mig alltså frammåt.( bra. då har vi den delen avklard. K  A  L T. oklart ,någon?)
Då plötsligt, tre stycken tolvåriga asiat...pojkar uppenbarar sig.  När jag  befinner mig på ett avstånd av  ungefär  tre meter ifrån dom utbrister en , i nästan falsett :
- HA-HA-HA. EN TJEJ! SKA VI VÅLDTA HENNE!?(följt utav neröst stressat fnitter från alla tre satungar).
 JAg stirrar stint på elendena när jag paserar dom , och försöker se så aktoritär ut som man kan när man är halft ihjälfrusen. Barnen, specielt killen som kom med förslaget  försöker se naturlig ut .Som om jag inte hört vad han sagt. Ideot.jag stog tre meter bort. Du skrek! Hela hammarkullen hörde dig...När jag precis gått förbi hör jag hur dom  börjat skratta så där nervöst igen.

 Vad är det som händer med vår värld!? till saken hör att  jag inte ens är chockad.

Jag måste börja göra nått på fritiden. När folk frågar vad jag "gör annars "säger jag att jag äter. Och jag menar det dessutom. apropå.klockan är efter 8. Jag får inte äta mer idag. Damn you  Oprah!

Nu har jag inte bloggat på hundraår. jag ber om ursäkt.
....
Jag vet inte vad jag ska blogga om.
hur surt är det inte att alla ord som någonsin uppfunnits har använts sedan människorna  började säga dom, vilket innebär att alla meningar  som sägs har antagligen redan blivit sagda i exakt samma ordföljd , bara av någon annan, tidigare i historien. Och hur mycket upprepar man sig inte?
Det finns ingenting nytt under solen.

 Deprimerande.