Bekännelser av en dyslektiker

 Jag har väldigt lite tålamod så ja, jag säger precis som det är om du frågar mig nått. slut på snälla svenska om vägar.

Du är en så där människa som inte skulle var tyst om jag så somnade framför dina fötter. på dig. för tusan. himmla tjej. sluta krama mig. ser du inte att jag  inte vill  bli kramad. inte av dig i alla fall. _{^{förlåt väldigt elakt.}}
 ja . jag har gott i ide. nej jag är inte särskilt trevlig längre. FACE IT. Jag uppnår mi kvot av trevlighet. _nej jag överskrider min trevlighets kvot  under de två första  skoltimmarna.
 ta mig som jag är . smulor.  väldigt arg. 


 dock. sytra mi är hemma. saker och ting känns på sin plats.  Hon  fortsätter prata om sin förändring. hon är inte den samma.  Men om jag blundar när   hon pratar  känns det  precis som för.  Inte för att det är en negativ förendring. verkligen inte!   Hon går runt i huset med en ständig  frid över sig. ett behag. det är vackert.
 saken är den att hennes förendring påminner mig om  situationer som faller samman. självdör, och kräver en om mobelizering.
 funderar på att radera hela   bloggen , kan inte skriva vettigt längre. Kan inte holla mig  på ytan . antingen känns det som om jag får lov att sluta skriva överhuvudtaget. Allt går så in på djupet nu förtiden.
 _{o r k a 
 verkligen älska 
( ja det gör jag)
 trots att du gör det du kan för att holla mig borta från vad du har blivit.}