Bekännelser av en dyslektiker

Tonight I'll dream in my bed
While silly thoughts run through my head
Of the bugs and alphabet
And when I wake tomorrow I'll bet
That you and I will walk together again
Because I can tell that we are going to be friends
I can tell that we are going to be friends


mårgonen har infunnit sig.jag känner hur jag väljer att intese mig själv i spegeln, vi vill ju undvika hjärstillestond, så longt som det är möjligt.
 idag hade tjejen som satt framför mig på spårvagnen, vad jag trodde var, en vit fluffig halsduk. efter att ha stirrat på den , "halsduken" , i 10 minuter visade det sig vara en stor hårig råtta. 
 ^{jag är en mycket förstående människa. jag ska akseptera människors egenheter och hus djur.jepp.}
 Jag har feber. inte  sån där hysterisk hallicunerande feber(än) som jag alltid lyckas dra på mig annars, utan en avslappnande feber som  sakta men säkert för kroppen in i sömn. snart kommer frossan, men det är minuterna innan som sprider lyckorus till hjärnan.
 Bitter sweet christmas..
 I hela göteborg sitter nu julpyntningen uppe, utanför NK står hundra tusen mammor och barnvagnar parkerade för att  förlora sig i små tomtar som bakar peppar kakor,, Hemma hoss mig var just julkalendern på. Med jämna mellan rum brister sandra ut ( lätt stressad) "Det är inte de minsta läskigt! HA!" .Och nu rotar mamma fram julpyntslåderna, och kidsen  studsar lyckligt runt. Pappa nämner utan att han tänker på det jul i varannan mening.
 samtidigt är det här den högtiden då  flyckt blir närmast omöjligt, och  alla känslor blir mer påtagliga. Det kanske är tid att sluta springa nu? låt oss genom leva det.



 Dagens citat: "BEFRUKTA MIG!... NÅGON?!"
                                                   karin löfgren