Bekännelser av en dyslektiker

                        

Tack för att du förstår.  Jag önskar att jag hade haft kraften att bära dig nu, men jag vet inte om jag räcker till.  förlåt.  Du vet att  Jag älskar dig. verkligen. Känner ingen som du. Vi har nått visst du och jag. Har aldrig menat att lämna dig, om det är vad du kännt. Du får inte tro att du betyder mindre för mig nu, du är unforgettable ^{dyslekxi
 kommer ihåg den sommarn jag satt hemma och grät nästan hela tiden för att jag trodde att du inte ville ha med mig att göra längre.haha} Har behövt backa från allt ett tag, och ber till Gud att den tiden är över snart. 


 If your world is without  coulor
 I will carry you
 if you carry me

_{^{tack för att du älskar mig, olivia.}}