Bekännelser av en dyslektiker

 _{nej det är ingen egobild, den symboliserar en passerad tidsepok i mitt liv.}
jahaja.Mardrömmar. Det var ovanligt otrevligt. Måste vara febern som talade. Lite läskigt hur drömmar från när man var liten upprepar sig nästan exakt. Den här är om barn som leker i smyg på en vind. Jag har en med en clown och en orm också. Och så har vi den med tåget . nåväl. obehagligt som sagt. Men det är bara dom jag får när jag får någon , och då vet jag när jag drömmer vilket är skönt
Idag åker allas vår Johannes hem till sitt tyskland^{. yoy for mee} nej. Jag har inte vågat ringa och säga hejdå. De där förbaskade tårarana..
Matte projektet skiter sig fullständigt.!jag hatar att man inte kan plugga när febern våldgästar alla tanke celler. därav alla dessa fjärilar, så klart.

^{And I know You bore our sorrows,
And I know You feel our pain,
And I know this would not hurt any less,
Even if it could be explained. And I am only lashing out
, At the One who loves me most.
And after I figured this, somehow,
What I really want to know...Is if You who live in eternity,
hear the prayers of those of us who live in time?
We can't see what's ahead,
And we cannot get free from what we've left behind.
I'm reeling from these voices that keep
screaming in my ears.
all these words of shame and doubt, blame and regret,
I can't see how You're leading me,
unless You've led me here.
Where I'm lost enough to let myself be led,
And so You've been here all along I guess,
It's just Your ways and You are just plain...hard to get.
/okänd
 som sagt, den förbaskade blolggen vägrar sluta dampa}