Bekännelser av en dyslektiker

Igår när jag vaknade, och hörde ringklockan satte jag mig upp i min säng och begrundade det faktum att det var skoldag. Jag gick igenom dagen, i mitt sinne. Steg för steg, o kom fram till att det nog inte skulle va så farligt. Jag erkännde för mig själv; Jag kommer klara den här dagen.
Så, stolt över min bedrift och ack så påfrestande mentala övning  la jag mig ner igen och sov till kl 3. _{Jag är för härlig.}

 Idag var jag dock tvingad, av tiden , samhällets oskrivna lagar, och min mor, att gå upp och möta ondskan.  Matte. Lektion med Hitler. ^{_{Jag älskar dessa förtjusande männskor , som har så mycket fördommar att de praktist taget väller ur huvet på dom.}} 

 För övrigt så höll  hurtigheten i sig i typ 10 minuter.  Hur ska jag få ordning på  elendet? Får köpa mig en cykel. eller sluta äta allt som är gott. Jag kan lika gärna lägga mig ner  och DÖ!.
^{_{big n beautiful! what  say you Karin?}}

  Jag har alvarliga funderingar på att bli vuxen. Jag fyller ju trots allt arton. ^{_{Kanske ska önska mig vuxna saker . typ en kastrull eller nått. ett överlevnads kitt?en lampa?  Tvättmedel?}}
 Min barndom skall dö.


"Alla vet att jag fundamentalt förkastar all form  av socialism och socialdemokrati.
Jag anser att det är en ond, förljugen ideologi,
skapad av egoistiska maktmänniskor
 med ambition att dupera och hjärntvätta svaga."
                       (ur dagens metro)        //Johan stael von Holstein .

...Bless his heart!