Bekännelser av en dyslektiker

toppen. jag har feber . lagom till att jag ska börja skriva på ricktigt. till ricktigt folk. i en ricktig tidning. damn it.
 det e segt det där när man har så mycket i hjärtat att   det inte går att hantera .så, på nått sett sätter  kroppen igång att trycka ner det, o göra det osynligt.  
 kommer väldigt olägligt. i o med att  inget kommer upp till huvet, så jag kan inte skriva.
 jätte kul. helt tomt.
 men jag orkar inte bli arg( försök dig på att känna någonting  alls efter 4 veckor   förkylning o feber)
 skulle vilja få nått rätt. o behandla människor rätt.
 och skulle vilja slippa bli dömd av människor. så låt mig va. vill du ha en kopp kaffe innan du brinner i helvetet?

 jag vill ha en  kopp  kanna.kaffe.mmmm. jag har börjat inse  skönheten  kråksången igen. det är så vackert..   så. jag har börjat hälla i mig hink vis av det. En kanna varje morgon.
 jag är inte beroende. jag vill bara ha......
 och inte en  hjärtklappning så långt ögat kan nå. kan hända att det ba  väger upp lite utav  förkylningens inverkan.
 i vilket fall är det fint.
 _{^{Dessutom innehåller det antioxidanter, muezz lärt mig.Det håller en ung och vacker.och hispig.
 men vacker.
 och lycklig.}}
jag missade att göra detta i morses. och man har nog aldrig skådat en så missirabel människa i angereds korridorer.
 nu ska jag ut o smitta halva stan  med sars. Här ska sökas jobb.