Bekännelser av en dyslektiker

såld! såld! jag har sålt min själ!
 jag  har svikit mina prinsiper! hur ? det hela började  med att jag akseperade en "utmaning" ( i mitt tidigare blogg in lägg  kan  ni se, detta min början  till förfall), vilket jag mer eller mindre svurit på att aldrig göra . Detta beslut bröt jag i  brist på under hollning , i ren och skär tristess..
 Intet ont anande går jag mot språvagnen , då en telefonförsälhaer stoppade mig .  Vilkenh anan dag som helst hade jag sagt " tack ,men nej tack ". Men detta är inte vilken dag som helst .  istället ser jag mig själv gå intresserat mot människan. Inte bara detta , jag nickar och  lyssnar (!). Innan jag vet ordet av  det så  skriver jag under på ett 12 månaders abonemang , sammtidigt som  jag o försäljaren tjötar om  vilken pizzeria  som är bäst.
 SÅLD!
 jag borde inte få lov att gå ute och promenera själv .  Jag bordre alltid  holla mina personliga assistenter i handen. Eller gå som i ett dagis tåg.  Kepsar, reflexer , koppel . hela köret.

förnedrad. Damn you tele 2!