Bekännelser av en dyslektiker

Jag antar att det borde råda fullständig hysteri. Vilket det oxå gör , till viss del. Vi har två dar på oss att va ute ur huset. O vi har helt sjuk mycket grejer. Trots detta går samtliga medlemmar av familjen höglund runt och ler förnurligt(, när vi inte bär lådor , eller skäller eller får nervösa sammanbrott. haha). Vi bara ler.
 Det känns lixom som att allting kommer bli okej.- Vi flyttar alltså , för er som inte ricktigt förstod.
 Jag längtar till så mycket nu. Till mina favorit personer. Till Julen-ja faktist. Till sånna där stunder man vill spara. När man bara får va . Bara får må.
Om jag ska va ärlig  kanske jag är ett uns besviken på mänskligheten. också. Men vad hjälper det? Så just nu  längtar jag bara.